Hår, slem och maskiner

Jag kan vara världens lataste människa. Ibland. Särskilt när det gäller husliga sysslor av typen laga diskmaskin, putsa fönster, dammtorka element, städa ugn, rensa avlopp och andra hardcore hausfrau-sysslor. Lyckligtvis har jag aldrig bott någonstans så pass länge att det har varit något problem. Jag har full koll på vanlig städning och diskning och tvättning, det är bara de här riktigt duktiga grejorna som aldrig händer.

Men nu hade det varit stopp i avloppet till duschen lite för länge, och det började bli lite för jobbigt att torka hela badrumsgolvet efter minsta lilla snabbdusch. De frätande miljögifterna rådde inte längre på den enorma hårbollen/döda råttan/slemklumpen där nere. Först försökte jag muta J med 100 spänn om han fixade det. Han asgarvade. Då insåg jag att jag måste vara vuxen nog att gräva i gammalt hår.

Ett enkelt sätt att lösa problem på är att konsumera, så jag gick och köpte mig en sån stor gummikopp på en pinne ni vet. Det räckte för den dan. När jag sen försökte mig på att använda den så förstod jag inte hur, och verkligen inte varför jag hade köpt en sån liten kopp till ett så stort hål. Eh. Jag fick helt enkelt ge mig på det där som alla pratar om så självklart, nämligen att stoppa ner händerna i skiten.

Så med plastpåsar på händerna var det bara att hugga in. Hur kan gammalt hår och hudfett lukta så illa? Jag har ju bara sköljt ner godisdoftande saker där, typ schampo och badskum. Nåväl, jag plockade upp lite stinkhår och provade att skölja. Ingen förbättring. Jag plockade upp ännu mer stinkhår och sörjan bubblade som en häxkittel. Uäh.

Här nånstans insåg jag att jag inte hade en aning om vad jag gjorde eller hur jag skulle göra. Bestämde mig för att prova med mer frätpulver. Resultat: äcklig (eventuellt frätande och giftig?) sörja på golvet. Fan. Jag torkade golvhelvetet med toapapper och gav upp. När jag skulle sätta tillbaka badkarsfronten gick hållarna sönder. Jag lutade fronten mot badkaret, och fick tre sekunder senare en halv hjärtattack när den ramlade ner. Jag är sååå handy.

Ok. Nu hade jag officiellt gett upp. Jag ringde husvärden. Min käre husvärd dök upp en morgon med sitt stora verktygsbälte. Han tog sig en titt under badkaret, utan att röra en min över odören, och skakade på huvudet. Sedan hämtade han en hammare och ett spett, och slog bort en avlagring stor som en golfboll. Där under fanns det rör som jag aldrig hittat... Med hjälp av en ståltråd fiskade han fram tre tops (absolut inte mina, jag är ju inte dum i huvudet) och en plastsked (se föregående parentes). Sen körde han nån slags borr/rensmaskin i röret, så nu lär jag inte få stopp på år och dag.

Vad har jag lärt mig av det här?
1. Husvärdar är underbara räddare i nöden. Och trevliga.
2. Jag hade aldrig kunnat fixa det ändå, utan proffsig maskin.
3. Barn är galna och lägger knäppa saker på de mest oväntade ställen.