torsdag, oktober 27, 2005

Vem var Mats Hård?

Dagens mest världsomvälvande nyhet - Mats Hård är inte den man trodde!

Det fanns ingen hemlig sportjournalist som bloggade om GIF Sundsvalls eviga förluster och sweet Jennys frestelser. Mats Hård visar sig vara en fiktiv jävel, och thefineartoflosing en radiojournalists romanutkast. Damn it, det här är nästan för bra för att vara sant.

tisdag, oktober 25, 2005

Bokpepp

Kom just hem i sällskap med två fantastiska böcker. Jag är så peppad att jag inte vet var jag ska börja - med Konsten att förlora eller Confessions of an Heiress: A Tongue-in-Chic Peek Behind the Pose. Damn, I'm intellectual.

måndag, oktober 17, 2005

Nedläggningstecken i tiden

Det är med sorg i hjärtat som jag bevittnar hur min uppväxtstads kulturella utbud utarmas. För er som inte har tillbringat halva livet i Sundsvall kan jag avslöja att där inte erbjöds så mycket från början heller. Och att det som fanns är borta nu.

1. Världens bästa bokhandel, Tidsspegeln, stängde i somras. Det var en riktigt mysig boklåda med ett sortiment styrt av kärlek, intresse och engagerad personal. Där trängdes finlitteratur med thrillers, och psykologiböcker med ungdomsromaner. Dessutom fanns en välsorterad reseavdelning, ett antikvariat och en tidningshylla. På helgerna jobbade volontärer i butiken, för att det hela skulle gå runt. Men det hjälpte tydligen inte.

2. Världens bästa skivbutik, Skivbutiken, lägger ner. Fan, det är ju tack vare gubbsen på Skivbutiken som jag har ett musikintresse idag. Om inte de hade funnits, om inte de hade tagit in ny och spännande musik och låtit kidsen stå och lyssna i timmar - vem hade gjort det då? Jag minns lyckan när man gick dit med ihopsparade pengar på fickan, för att äntligen få köpa den där efterlängtade skivan med Corduroy/Blur/Popsicle. Under min uppväxt fungerade Skivbutiken som fritidsgård, vilket ju inte inbringade några pengahögar till verksamheten tyvärr. Tack för att ni fanns!

Vad som finns kvar? Ja, det finns ju alltid Åhlens såklart. De har ju både skivor och böcker, på samma oengagerade sätt som Pressbyrån säljer pocketböcker och internationella magasin. (Förr i tiden var tidningarna Pressbyråns stora grej, nu för tiden är det visst flottig korv och äggiga bullar...) Sen finns det en liten skivbörs, och Bokia med sina nallar och kort och allt vad det är. (Böcker?)

Sorgligt är ordet. Att en stad med 100 000 invånare inte är marknad nog för en endaste välsorterad skiv- eller bokhandel.

torsdag, oktober 13, 2005

Fel gubbe vann

Äsch. Hur kan Akademin ge priset till ännu en europé? P-i-n-s-a-m-t. Wellwell, han skildrar visst Irakkonflikten, och det är ju ett hot topic. Harold Pinter heter han, med världens just nu mest överlastade hemsida.

Världens bästa Vapnet

Har äntligen sett Vapnet live.

Var lite rädd för att "live" skulle innebära "som på mp3 men med några killar på scen", men dessa vanföreställningar infriades lyckligtvis inte. Vapnet på riktigt visade sig vara bra valuta för de 80 pix man hostade upp (läs: lånade) för att ta sig in.

De spelade fem nya låtar, alla döpta efter Östersundsgator. (Bara det en fantastisk idé i sig.) Låtarna var grymma, faktiskt bättre än de två hits som avslutade spelningen (Kalla mig och Ge dom våld såklart.) Annars var det briljanta texter, underbara melodier (tänk att man kan få både och!) och lite av ett storband med blåssektion och tvärflöjt. Allt jag gillar bäst av allt med andra ord.

Jag går nog så långt som till att utnämna dem till Sveriges Belle and Sebastian. Och det är stora ord i min värld. Kanske har de redan gjort sin Electronic Renaissance, kanske innebär det orgiastiska musikäventyr redan om några år? 20 personer på scen, galna covers och stor musikglädje. Givetvis med lika underfundiga texter och lekfulla melodier, och glöm inte tvärflöjten!

Men var är nya låtarna? Inte på Hybris. Jag dör, jag måste ha den nuuu. Sjuk abstinens redan. Ge mig.

söndag, oktober 09, 2005

Lägenhetsdejting

Att byta lägenhet har vissa likheter med att dejta snubbar.

Innan: Man putsar ytan lite snabbt (slänger in skräp i garderoben, torkar av diskbänken och brygger kaffe / fyller på med deo, kladdar på mascara och tuggar ett tuggummi).

Under: Man pratar alldeles för mycket (om utsikten, planlösningen, you name it / om tuffa band man gillar, svåra böcker man läst, you name it).

Efter: Man väntar på att telefonen ska ringa.

I kväll har min lägenhet varit på dejt. Hoppas hoppas det blir en love story.

lördag, oktober 08, 2005

Nobelpriset i litteratur

På torsdag är det äntligen dags. Då öppnar Horace porten och tillkännager årets pristagare. (Och Gert skriker sitt Äntligen! och ordningen är återställd.)

Jag är förväntansfull. Full av förväntan och nyfikenhet. Vem kan det bli? Är det nån man känner till? Är det äntligen Oates, eller ständigt tippade Adonis tur?

Hmm. Det här är ju inte enbart en fråga om bedömning av god litteratur, utan mer av ett strategiskt och politiskt spel. Därför resonerar jag så här:

1. Kön. Enkelt. En kvinna förärades priset förra året (2004), vilket gör kvoten mer än fylld. Kvinnor skriver helt enkelt inte nobelvinnande litteratur, det är bara att titta på statistiken - tio kvinnor hittills.

2. Land. Här är ju spridningen viktig. Europa har ju alltid varit galet överrepresenterat, och har under de senaste 10 åren kammat in vinsten sju och en halv gång. (Naipaul föddes ju i Trinidad men lever i Storbritannien, därav halvtalet.) Alltså kan det helt enkelt inte bli en europeisk pristagare i år, det vore för pinsamt. Även USA har fått sin del av kakan, så i år är det nog dags för en författare från ett "svårt" och intressant land.

3. Tema. Ett vackert/provokativt/innovativt/intressant språk är inte tillräckligt, det ska givetvis användas till att skildra något angeläget.

Min gissning? En man. Från Israel. Som skildrar Israel/Palestinakonflikten och dess påverkan på det vardagliga livet. Han heter Amos Oz.

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Debut

Okej. Det här är min bloggdebut, eller i alla fall nästan.

För tio år sedan (damn, i'm old!) hade jag en så kallad nätdagbok, där jag på ett intressant och tankeväckande sätt reflekterade över livet som bitter gymnasist i småstaden. Tyckte jag då. Jag kan tyvärr inte kontrollera sanningshalten, eftersom all text är borta. Portalen är nedlagt sen länge, hemsidan raderad på grund av långvarig inaktivitet och några utkast eller utskrifter har såklart aldrig funnits.

Antagligen såg det ut ungefär så här:

N är helt jävla dum i huvet. Idag fick jag stanna kvar efter lektionen, och hon frågade hur jag mådde. Kan hon lämna mig i fred med sin amatörpsykologi?

Skitsvårt att skaffa sprit igår. Fick köpa hemmagjort vin av M:s mamma. Smakade bara saft. Blev skitfull. Spydde rosa på skorna medan S:s äckliga kompis försökte ragga upp mig.

Jag saknar det inte alls.